Det ända jag gör är att klaga. Men jag mår inte bra.

På torsdag ska jag se när min klass spelar teater, Alice i underlandet. Så får jag se vilka mina klass kompisar är.

Jag gillar inte att sitta inne och lyssna på depp musik, ändå gör jag det. Jag måste ta mig samman och börja leva. 

Så ikväll ska jag gå ut och träffa sanna.

Jag har inte kunnat sova under hela natten och två av dom timmarna pratade jag med Marina, resten av timmarna såg jag Glee. Har kommit till avsnittet då ''Finn'' dör. På något sätt känns det som om h*n är död för mig. Exesterar inte, jag hatar det så mycket. Jag vill kunna leva ett lyckligt liv, fast först behöver jag någon som kan älska mig.

Jag är rätt trött på att alltid vara singel, alltid vara den tjejen folk bara leker med. Leker med mina känslor. 

Jag vill bli älskad, älskad på riktigt. Men det kommer aldrig hända, för jag duger aldrig för någon. Här är några exempel på varför jag inte duger enligt många:

Fet, för lång, för ful, för deprimerad, för bitchig, för mesig. osv.

Ja, jag är inte den smalaste, och ja. Folk kallar mig lång (175 cm) ful, ja det tycker folk. Deprimerad? ohja, men det är därför att alla krossar mitt hjärta, jag är bara bitchig när folk förtjänar det. eller ja. Mesig? Nja, det beror på.

Iallafall, jag vill bara vara älskad, inte av min mamma, inte av mina vänner, utan någon speciell som gillar mig mer än bara vän, som förstår och älskar mig på RIKTIGT. För jag är trött på att vara folks andra handsval.

Bli ''playad'' av alla.

Skitsamma. Kan inte sitta här och klaga på att jag aldrig kommer bli älskad, så jag ska ut... Eller något.

Tack för att ni, ja ni mina underbara vänner finns! <3