dnsöäfanösas. Sista dagen på den här horskolan. 

Jag ville verkligen inte gå till skolan idag, men jag blev ''tvingad'' av mamma. Så ja, här sitter jag på första lektionen och ångrar som fan att jag äns klev upp imorse. 

Funderar på att gå hem. Men jag vet inte. Varför måste allting vara så komplicerat?

kärlek, vänskap, LIVET!

Just nu suger nog det mesta, jag vet inte ens hur jag ska vara. Jag vet inte vem jag är. Jag går runt här och låsas, varför?

Jag vet inte. Kanske för att alla alltid ska vara så dömande. 

Jag vet inte ens varför jag använder dom här kläderna.

Haha, blir ju helt förvirad av mina egna tankar.

Drunknar på botten av alla tankar.

Och en annan sak, jag hatar alla tjejer som går runt med push-up  och tror att dom är något. 

Okejdå, inte alla. Men det ser så jävla töntigt ut.

Varför betyder hår, smink och kläder så mycket. Jag orkar knappt fixa mitt hår längre, det som var det viktigaste för mig. Det skulle alltid vara platt med snelugg. nu är det halvlockigt och jag bryr mig inte ett skit. Folk får acceptera mig som jag är. För jag är rätt trött på att låsas, jag är trött på att vara osynlig. Jag finns.

Det gör alla. 

Till alla ''populära'' tjejer, eller egentligen till alla er tjejer:

Tänk på tjejen som sitter i ett hörn med sin dator, hon önskar nog mest av allt att synas, bli hörd. Hon väntar på att få vänner. 

Hon har säkert dåligt självförtroende, ge henne en kommentar att hon har fina kläder,hår eller något annat.